.

Förra lördagen 11/9, så var det dax för Vallentuna MKs Ramirent-sprinten.

Sträckan var samma som dom brukar köra uppe i Markim, men eftersom jag bara är inne på mitt andra år så var sträckan helt ny för mig. Inledningen på sträckan är väldigt rak och snabb med en mycket kurvigare avslutande halva. Inledningen passade inte mig riktigt eftersom jag har lite svårt att våga hålla i när det går fort men avslutningen kändes bättre. Tiderna var som vanligt långt efter alla andra, men vi bättrade oss iallafall varje gång och fick en hel del erfarenhet.

Tack till Nicke på Din Bärgare som stog för transporten denna helg, och till vårat serviceteam som ordnade med allt ifrån fika med muffins till allmän koll på bilarna.

Nu i helgen var det tävling båda dagarna, dels not-premiär i Eskilstuna MKs EMK-kannan i lördags, och så var det Östra Sprint Cupens final i Almunge.

Vi börjar med lördagen:

Teamet denna dag bestog av mig, Valkyria "Bengan" Edlund som kartis och familjen Friberg i servicen.

Efter en enorm besiktningskö i Eskilstuna så kunde vi tillslut åka vidare till Kungsör där starten var placerad och kunde börja ladda inför själva tävlingen.

SS1 var en kort sträcka på bara 1700m. Pga regnet så var det ganska halt men vi tog det lugnt och koncentrerade oss på att träna noter och tog oss igenom utan några större kriser.

SS2 längre, drygt 5½km. Efter start så var sträckan riktigt gropig och dålig, men det varade bara några hundra meter. Sen blev underlaget riktigt bra och fästet kändes lite bättre än på 1an så vi fick upp ett ganska så anständigt tempo och jag tyckte det kändes bättre och bättre med noterna. Efter målgång på sträckan så blev det dax för första servicen. Då bjöds vi på nybryggt kaffe och hembakta muffins, medan Micke kollade så allt var ok med bilen. Vi fick oxå en rapport om att vi ledde över Kåre och Ola Lekebjer med ca 12sek så humöret blev på topp inför nästa sträcka.

SS3. Denna sträcka låg lite söder om Eskilstuna, nästan nere vid Hälleforsnäs. Nu hade det börjat regna ordentligt och vägarna var riktigt hala igen. Inledningen gick riktigt bra men i en H2 så bromsade jag alldeles för sent och gick rakt fram i kurvan, 2 billängder ut i spenaten. Som tur var så var det mycket folk på platsen så vi var snart uppe på vägen igen och kunde fortsätta. Jag märkte direkt att inte styrningen var som den skulle, åkte man rakt fram så var ratten vriden 1/8 varv åt vänster och släppte man efter så drog bilen iväg åt höger. Men vi tog oss till sträckmålet iallafall och kunde kunde köra undan för en första bedömning av skadorna på bilen. Vi såg direkt att bärarmen och fjäderbenet på höger sida fått mycket stryk och däcket låg emot fjäderbenet. Vi funderade om vi skulle fortsätta eller kasta in handduken och eftersom jag inte har några placeringar att kriga om så tyckte jag att det var bäst att bryta för att inte riskera att köra sönder nåt mer och få lite mera tid till att laga bilen inför söndagen. Så det var bara att ta sig tillbaka till servicen och invänta transport hem. Transporten sköttes för övrigt av Perre Björk som vikarierade för Jocke "Greger" Österström som tyckte det var viktigare att åka och vinna SM i offshore-racing. När allt var lastat och vi var på väg hem så började "Bengan" att jaga delar och lyckades ganska lätt att få tag i allt vi behövde. Innan jag hade hunnit lasta av på verkstan så var delarna redan på väg dit, så det var bara att kasta sig under bilen och börja skruvandet. Efter bara nån halvtimme så dök "Greger" upp med delarna och det var bara att jobba på så hårt man orkade. Strax efter 1 på natten så rullade jag ut och provkörde ett varv runt området, sen blev det tvätt och lastning på trailern. Hela transportekipaget parkerades i verkstan och vi la oss i bussen för lite välbehövd sömn.

Söndag 06:45

Väckarklockan gick igång och det var bara att öppna portarna och köra ut med destination Almunge, via Statoil i Knivsta för att handla frukost.

Transporten till Almunge gick utan några problem och efter besiktningen så kröp jag in i bussen för att hinna med att vila någon halvtimme innan det var dax för start.

Kartläsare för dagen blev Micke Elofsson från Västerås, eftersom Anna valt att hoppa av 12timmar före start, för att åka med en snabbare förare istället...

Åk1: Jag fegade nog lite extra för att jag ville känna så bilen funkade ordentligt och vi låg ganska långt efter Ola och Kåre Lekebjer, som jag brukar fightas med.

Åk2: Jag spann bort ganska mycket tid i starten, men på resten av sträckan gick det rätt så bra och vi knappade in på Ola med ca 4sek.

Åk3: Nu gick starten mycket bättre och vi kom iväg riktigt bra. Körningen kändes bättre än i förra åket men det var svårt att avgöra om det gått fortare eller inte. När tiderna kom upp så visade det sig att det gått 1½sek fortare, men det räckte ändå inte för att gå förbi Ola och Kåre, som dessutom förbättrade sin tid ungefär lika mycket. Hur som helst så är jag ganska nöjd med dagen, speciellt eftersom jag gjorde en ordentlig avåkning på samma sträcka förra året, och bara att komma till start igen efter lördagens avåknig var en liten seger i sig.

Slutligen vill jag tacka alla som på olika sätt hjälpt till under helgen, Familjen Friberg som skötte servicen i E-tuna, Valkyria "Bengan" Edlund som skötte notläsning och jagade delar, Jocke "Greger" Österström som hjälpte till med skruvandet på lördag-natten och servicen i Almunge, fanklubben Nicke och Jehnie och såklart alla ni som letade i sina garage för att hitta delar åt oss. Utan alla er så skulle det inte ha funkat. TACK!!

Samling som vanligt vid veksta'n i Märsta kl7. När jag kom dit strax efter halv7 för att hinna skriva ut lite papper inför tävlingen så stod redan Anna och väntade, snacka om att vara åk-sugen... ;P

Full fart mot Rasbo för anmälan och besiktning, som gick problemfritt som vanligt. När vi kom fram till serviceplatsen så var redan Stefan Eklund på plats och hade reserverat en ruta åt oss så alla från klubben kunde stå tillsammans, så det var bara att parkera och rulla ut pressen. :)

Mastervarv och förarmöte, sen var det bara att vänta, som vanligt...

Åk 1: Det gick ganska bra men sakta. Gjorde väl inga direkta misstag men jag fegade en hel del och bromsade alldeles för tidigt på många ställen. 2:32.10 blev tiden, ca. 5sek bakom Bröderna Lekebjer och inte ens sist i klassen.

Åk2: Vi gick ut med förhoppningen att iallafall komma lite närmare klubbkamraterna Lekebjer. Nu hade vi ju kört sträckan en gång innan så då borde det ju gå att öka tempot lite. Ute på sträckan gick det jättebra även om jag fortfarande fegar och bromsar för tidigt och vi var riktigt nöjda utan att ha sett tiden. (Eftersom det kan finnas barn som läser här så kan jag tyvärr inte citera Annas kommentar när vi rullade över mållinjen, men hon använde nog alla "kraftuttryck" som finns för att beskriva vilken skillnad det var mot första rundan... =) )

Tiden blev 2:26.50 och vi hade minskat avståndet till Ola och Kåre till bara drygt en sekund, så humöret blev ju ännu mera på topp!

Åk3: Nu hade vi bestämt oss: Vi ska gå förbi Ola och Kåre!! Sträckan var fortfarande riktigt bra, förutom startgroparna som alltid blir, och jag tog i så mycket jag vågade. Samtidigt så skällde Anna på mig när jag fegade eller hade blicken för nära bilen, så jag vågade ju inte nåt annat än att göra mitt bästa... ;P När vi kom i mål så kändes det att det gått fortare än 2a rundan, men vi visste ju inte hur mycket, så det blev en ganska otålig väntan innan resultaten kom upp på tavlan. 2:22.70 blev våran tid, och det var vi riktigt nöjda med. Det var ju ändå en förbättring med ca 9½sek från första rundan. Tyvärr så hade Ola och Kåre förbättrat sig nästan exakt lika mycket från 2a rundan, så vi fick se oss besegrade med 9 tiondelar... :(

Nu har vi ju absolut ingenting med topp-placeringarna att göra eftersom snabbaste C-förare var ytterligare 10sek snabbare än oss, men kan vi slåss om någon placering upp från botten så är det ju jättekul!

Tack till Anna som visar vägen, jagar på och skäller där det behövs och såklart ett jättetack till Stefan Edlund som ännu än gång lånade ut sitt transport-ekipage! =D

Nästa gång åker vi i Vallentuna, 11 september om vi inte blir bortgallrade...